20071104

Jag vill mest sitta ner i din ensamhet
och vaka över dina monster,
dina hjärnspöken ska få leka med mina.
För jag vet att du har monster, det har alla
De bor under kudden när jag vi sover
längst ner i magen när jag precis ska somna
De väller ur mig som galla när jag mest av allt vill gråta
Och jag vet att du känner dina skuggor
Men kanske att vi möjligen kan byta en stund?
Jag får dina, du får mina?
Jag skulle vagga deras förvridna ansikten till söms
jag skulle blåsa dem i ögonen, stilla.
Stryka dem över deras vidriga monsterhuvuden
och se dem komma till ro
Du kanske skulle jaga mina monster,
tills de föll utmattade av ansträngningen, och svettiga,
vilse i en skog någonstans
Eller så skulle du krossa varje ben i deras kroppar
Oavsett, omväxling, förändring, vore trevligt
Att lyssna till dina monsters arga, hungriga, rytande på morgonen
när de är utvilade och starka,
redo för en helt ny dag

(Det känns som att mina monster blir svagare för varje natt
Jag försöker ge dem näring, men det är som att jag förgiftar dem
Stackars små varelser)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback