kreativ röra

Jag vet inte om det är att du inte låter som ett fämmande liv längre
Eller om det är att jag bara inte vill ha det
Men jag vänder det främmande livet ryggen
Jag har alldrig känt mig så ensam som vid tröskeln
Bland nollställda ansikten blir jag en i tomheten
Konstellationer luckras upp och blir värdelösa (världelösa)

Jag famlar utmed välkända väggar, skriker per automatik
Det spelar ingen roll mer, ens för mig
Jag slipper ha ett hjärta
Och du slipper ha något liv att erbjuda