20071022
Jag är van vid obegränsade tidsrymder
Och solsken över sluttningar
Det står stillhet i mitt huvud
Ingen dragning under fotsulorna idag
Jag borde stirra dig i ögonen
Och hudfragment blir likstelhet
och tiden rör sig långsammare än
och snön som snart ska falla
Som en infektion
Att se ljuset avspeglas i asfalten
som, eller istället för, ett hav
och ån, står stillare än vägar
Det sitter som ståltråd i såren
Jag kan inte ens höra regnet över min hud
Och solsken över sluttningar
Det står stillhet i mitt huvud
Ingen dragning under fotsulorna idag
Jag borde stirra dig i ögonen
Och hudfragment blir likstelhet
och tiden rör sig långsammare än
och snön som snart ska falla
Som en infektion
Att se ljuset avspeglas i asfalten
som, eller istället för, ett hav
och ån, står stillare än vägar
Det sitter som ståltråd i såren
Jag kan inte ens höra regnet över min hud
Kommentarer
Trackback