kreativ röra

Det är vad som håller mig flytande
på det enorma onda havet
Det igenslammade, stillastående havet
som är fullt av döda fiskar
Ett hav utan underströmmar som drar i mig,
ett hav utan stormar ovanför
Inga vassa stenar, inget sjögräs som drar mig mot botten.
Inget bråddjup
Inget solglitter
ingen färg eller spegling, ingen klarhet
inget liv.
Bara gråbrunvithet, algblommning
bara stumma gifter som jag kan andas in
Bara drunkning så jag flyter uppsvullen på ytan,
bleknad, oigenkännlig
Den enda faran blir stillhet
och stillhet gör döden
Och jag saknar FARAN
saknar stjärnklara nätter på ett vågigt hav
som hotar kyligt i den ännu ljumma sommarnatten
och som chockar mig, när jag faller i det
Men vars faror bär mig.
Ger mig livsvilja och styrka
Som en strand att simma mot, en räddning
och som smakar salt
som själv är mörker