20090111

Men att det kanske räcker
vår förhoppning, vårat tysta krig
mot omständigheter och spärrar
Jag har andats genom sekel
för att generera koldioxid vid din sida
Och väntat idogt på din blick
dina ögon och ditt hjärta
Nu är det kvar
Tvivlet, jag ser det bakom dina
ögon, det frodas i din utandningsluft
Och jag kämpar med min
yttersta tes
Att det kanske räcker
För att orka
Om du ger mig tillträde
till ditt lilla hopp
Det är inte naivitet
Det är livets grundpelare
Och allt jag vill höra
är ditt hopp från dina läppar
mot mina läppar
Och inte dina tvivel
för det är mig du tvivlar på
Inte dig själv

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback