20090107

Ibland är det som att stå på en klippa
Vågorna slår upp mot det kalla
berget och jag har tappat
känseln i fötterna
Genomblöt och kall, men avdomnad
Men jag ville inte gå i bitar
Så jag ser blodet sippra från mina
sönderfrusna fötter och jag
försöker förstå
Varför det inte gör ont
hur det skulle kännas
Och vem jag skulle vara
om jag gick ifrån klipporna


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback