kreativ röra

om jag kunde
skulle jag gå med dina eviga ben
till de eviga bergen
Jag skulle sitta
på din eviga rumpa
och stirra in i dina eviga ögon
på en evig sten
och du skulle förklara
med din eviga röst
om vår eviga kärlek
Du skulle berätta
att ingen är evig så att
evighete inte finns
Och dina eviga läppar
skulle skapa rysningar
i min temporära ryggrad
enkelheten skulle
finna tröst i motsägelser
och komplexiteten
 i våra hjärtan
Vi skulle sjunga
dina eviga sånger,
jag flyktiga sånger om död och evinnerlighet
sånger om skratt och glädje och ögon
som glittrar i natten en kort sekund
Jag har små stenar i fickan
men de försvinner mot evigheten
som du bär i hela din uppenbarelse
som jag förtvinar