20080409

Jag hanterar dessa år som alla dagar
genom halvslutna ögon ser jag solen slockna
du hör fåglarnas uppgivenhet och jag känner hur blommorna vissnar
Jag hör dina suckar bakom mina ögon och min kropp blir tyngre när du ser igenom mig
Fantasiers stillare vågspel gör mig yr och fruktlös
Jag kommer ändå aldrig upphöra att känna dina mjukaste ögonkast
och fingertoppars andetag precis över luften
Jag förstår inte hur gycklare kan, hur du skrattar dina falskaste tårar
och jag målar små svarta pölar
Tidens sista egenskaper som faller mjukare, blir mina fåror i hjärtat
Men jag har inte använt mina sista krafter för att slåss,
jag låter dem, likt mina händer falla obehindrat och slipper undra varför jag alltid måste förklara

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback