20080408

Jag kan inte låta bli att rädslan äter sig genom min kropp
Mitt genomgående. Transparenta ljudslingor gräver sig som maskar in under min hud
Klor som skrapat upp det yttersta lagret på min hud och spridit ett mögel, en pest till mitt blod.
Jag vet att det är en sjukdom, men jag njuter så av den
Men sedan lämnar mig, och svulsterna växer på egen hand
Och när jag vid minsta kontakt med solen, känner värmen bränna upp min hud och steka såren till en vämjelig varande, blödande öppenhet.
Det är då jag får veta ditt rätta ansikte.
Men jag vill inte veta ditt rätta ansikte

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback