20080326

Och marslandskapet som utbreder sig inför min blick, min kropp, synfält som glittrar
Jag inser inte hur tiden går så fort, men den vrider sig under mig
Och luften ger ifrån sig ett kvidande när jag tömmer den på syre,
allt jag försöker är något slags förändring i min självbild, eller bild

-Och jag minns hur det var att förlora dig, vilken lättnad mitt i avgrundssorgen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback