kreativ röra

Jag blir rädd när jag tänker efter
hur silvret dalar längs med bäckar
och reflexerna i fönstret mitt emot
ikonbildernas avbild på min tapet
Jag har ändå hoppfullhet som sköld
det blir mer än jag kan mena
mer än solens lysande ändå
Jag vaknar menlös med nattens
drömmar som minnen i munnen
skulle somna med den grad av änglighet
jag värdesätter genom krig
Ovanan bryter sig loss från under
mina fingernaglar
jag brukade förvara dig där men nu finns bara blod