20080214

och som du påstår att solen kommer närmare,
växer det plötsligt en värme innuti mitt hjärta
och jag kan inte gråta mer, det finns inte utrymme
inte egenskaper
jag vet inte mer än att jag har tystnad
och att livet går långsamt förbi, värre än om du
river ut mitt ansikte ur medvetandet
jag har bara fåror i ögonen, och det går över

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback