kreativ röra

Om leken var en plats skulle den vara uppdelad
En ljus och grönskande
en lerig, mörk med döda träd
Om kärlek var valuta på denna plats
skulle jag stå med knäna upp i leran och kvistar i håret
med ett litet bortglömt mynt längs ner i bakfickan
Jag skulle skratta högt åt människor som drog förbi
inte sträcka mig efter de andra
Från min plats till leran förtorkar torkar jag
Jag skulle vara nöjd
Tills jag såg regnet falla i solskenet och tills stjärnorna tändes, kalla över mig
Och jag skulle vilja slita min hud från kroppen för att slippa frysa
För att slippa tänka

Och marken röjer mig inte, (jag röjer inte marken,
jag brukar inte jorden, jag ligger bara stilla i en björkdunge och upphör att andas var tredje sekund)
Solen blir fjärmande och du slår ner som en sparvhök i mina mjukaste och mest egocentriskaste delar
Jag sliter upp såren som ett djur för att avge en doft av död och samtid