20080211

Oavsett blå himlar mot tegelrödhet
Mina ögon förvillar sig mot kind
och jag har ingen röst att resa mig
allt blir obekvämlighet och jag har inte
mjukare skuggor
Kan inte riktigt värdera längre
och jag saknar mitt ansikte
allt annat är tidsfördriv
Och ser rakt in i människors liv, trött på det
jag vill inte veta mer inte känna mer
ovesäntligheter
för inte ens, och jag står inte stilla längre
Och jag minns, som ljushet och hemma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback