20080126

Jag vill hålla dig i händer som du inte har
och vrider bort huvudet när du
jag kan stanna i nätters egenskapsbegrundan
bara för att vräka dig ur mig
kan du lyssna har du inga vägar kvar
Jag vill hålla gruset kvar i ögonen
höra bränderna och känna förruttnelsen
och känna mig hemma i det
jämföra mina inälvor med hur du liknar
Det går tills du rycker ut proppen och
blodet flödar fritt genom gatorna
tills stjärnorna ljudar sina irrbloss
övervägrar att dra ned oss i planethaven
Och jag skulle störa bilden,
rucka världen två små aningar åt helt fel håll
tills solen brann upp och jag blev ensam kvar
Jag vet att jag blir ensam kvar, men det gör inget
Jag vet att vi ska falla som små enheter och pappersänglar
genom snöflingor jag saknar dig
och ljusreflektionerna och andakten i
destruktiviteten, det är allt som är för vackert för min hud ändå

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback