20080121

Dagens små sorger samlade i en hög med skräp
inrullat bakom allt jag inte vågar säga
de triviala enkelheterna som aldrig tar slut
Det är som vanligt otillräckligt, och lyser dig i ansiktet
Jag förblindas av det tidiga mornar
men oftast ligger det redan under sängen och samlar besvikelser
i väntan på jordens övergång (för jag ser hellre att den går över än att den går under)
Halsa i dig allt dagen häller över dig
Kräks upp det nästa morgon i ett försök till botgöring
vandrande olustigheter längs ryggraden blir en del av mina ögons mörker
Jag känner mjukheten i ansiktet, i solen, i dagen
bara via dina ögons skimmer
Jag glömmer bort att vilja andas när du ser ut sådär
overifierbart, för jag andas ju ändå

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback