kreativ röra

och vi samlar små trådar av lönlöshet och silke
syr små väskor att lägga små hjärtan i
sträcker små händer mot andra små händer men
tappar all tråd som vi bränner upp
och rinner utmed huden, som äcklet,
och värdelösheten i dina anmärkningar
och genomskinligheten i mitt skratt
sönderfallandes, överdrivelse
ditt hjärta är allt för litet, min hålighet allt för stor
aldrig kan du döma mig mindre belevat
aldrig kan du andas med mindre teknik
synden som raderas av våra näsborrar
och bildar tystnader bakom ögonen på dig
svartheter, och rasande galningar genom mina armar
vi bygger en fristad under mattan
dit inga faror eller åsikter når
dit jag inte kan föra min oro
och dina ögon inte ser alla hål i mina lungor
och vi upphör att andas här, under golvet, under mattan
jag vill falla som du faller ändå
för det är troskyldighet i hur du släpper taget
och nyfikenhet i dina fingertoppar
som om du inte visste hur det skulle gå
vi måste gå
famla oss ut i bitterheten