20071016

Jag tänker inte erkänna något alls
Bara sommardagar
Stillhet och trafrikbrus
Jag kan också känna havet resa sig mot klipporna
Sjögräs drar i mina fötter, vassa snäckor skär små hål i min hud
Även jag ser solen slockna,
varma stenar bränner mina fotsulor och livsfarliga fiskar
vaktar mina steg mot bråddjupet
Vi överlever, vi överlever alltid
Lite fattigare varje lugn minut

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback