20071024

Jag vill binda upp löften i taket och stanna som fåglar i träd
Jag ser alla människor famla i luften
Du kan inte springa genom din kropp
och jag vet inte vad det är som regnar men överraskningen uteblir
Vi dövar alla skratt redan nere i magen
och jag upphör känseln i mina ben och världen svartnar
Kajorna skriker allt svagare och världen blir allt kallare
Och jag håller mig inte fast vid tiden
Den väntar på mig men jag skrämmer iväg den

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback