20071022

Jag är van vid obegränsade tidsrymder
Och solsken över sluttningar
Det står stillhet i mitt huvud
Ingen dragning under fotsulorna idag
Jag borde stirra dig i ögonen
Och hudfragment blir likstelhet
och tiden rör sig långsammare än
och snön som snart ska falla
Som en infektion
Att se ljuset avspeglas i asfalten
som, eller istället för, ett hav
och ån, står stillare än vägar
Det sitter som ståltråd i såren
Jag kan inte ens höra regnet över min hud

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback