20070519

Det är ett sånt massivt besvär
att göra mig av med den konstanta tomheten
skjuta upp den, tysta den, trycka ner den
Jag har inte längre någon som automatiskt gör det åt mig
med sin närvaro
För att tysta min personlighet
(som han var allergisk mot)
Tomheten sprider ut sig
Den tar aldrig slut
Men jag tar slut i tomhetens gråa moln
Jag tar slut i tomhetens tystnad
och jag försvinner i allt jag gör för att fördriva den
(Jag försvann i honom)
Jag försvinner in i datorn
Och jag blir ett tomt skal utan känslor, utan tankar
Bara tomhet och fördrivelse
För att slippa leva
För det är farligt att leva, man kan dö

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback