2004-12-13

jag hade glömt att världen blev så surrealistisk av tjugo centimeter snö
fluffig, mjuk, gnistrande iskall
jag hade glömt att himlen blev svart och månen kall
jag hade glömt hur det känns att jag klarar mig själv
jag hade glömt hur det känns under isen
genomskinligt, uppenbart och domnat
jag hade glömt hur det känns att inte veta
vad jag ska göra av mig själv
och jag har glömt hur det känns
att glittra som frosten på fönsterrutorna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback