2004-09-02

Jag trodde seriöst att väggarna slöt sig om mig
oundvikligt och oåterkallerligt.
men det var inte ens svårt att sparka igenom dem.
och få jorden att snurra åt rätt håll igen.
och sen
oundviklig yrsel
sårskorpor jag inte kan låta bli att klia upp
gör sig påminda konstant
och rädsla för att förlora dig
och rädsla
och rädsla

men hoppet

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback