2003-10-14

du är som en glaskula
vacker, hård och genomskinlig
jag har aldrig sett en glaskula krossas
men de blir alltid kalla i kyla
växelvarma
såsom alla livlösa ting
svala i min hand rullar de
rullar bort från mig när jag tappar dem
precis som du gör
och jag måste leta upp dem, alltid
men jag orkar inte mer
vill inte böja mig ner
de får ligga där de rullat
kanske halkar jag på dem och slår mig
med det är ändå inte värt besväret
precis som med dig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback