kreativ röra

Det finns inget kvar här
som jag har lust att reparera
(jag kunde om jag ville, joo då)
jag är aldrig vad de behöver
det är bara att acceptera
en ville ingenting alls
en annan något för vanligt
jag har lämnat logiken bakom mig
(ändå skäms jag för varje känsla jag får)
och alla, alla, alla
får mig att tvivla på mig själv
det kan ju omöjligt vara rätt då
varför vill jag alltid laga er?
jag går in i mig själv nu
du kan behålla gatstenen
jag menade ändå aldrig vad den sa

(är inte det den ultimata förudmjukelsen?)
förlåt om jag sårar dig

- jag gråter för att jag inte har något att gråta över