kreativ röra

ett vackert monster
har slitit upp min bröstkorg
äter på min själ
slickar sig runt sin blodiga mun
tuggar sönder den
äter sig igenom hela allt som är jag

jag ser på änglalikt
lite apatiskt
låt honom äta, han är så ju hungrig
min själ är skön
och han behöver lite skönhet
men hans käftar skär

men han äter min svärta
allt jag skäms för
vill gömma
jag vill springa iväg, hålla den
ingen skulle få se min själ
och monstret tuggar

jag känner mig mer rånad
än söndertrasad och blodig
och mer agressiv
än jag borde efter hans behandling
mina skyddsinstinkter vaknar
men det är försent

och monstret
gjorde ju ingenting fel
egentligen
för jag bjöd in det till mitt bord
ville först att han skulle se min själ
hade bara inte räknat med

att han skulle äta upp den
och monstret tuggar på
långt långt inne i mig