telepatetisk

Jag har aldrig gråtit efter en tenta förut, så det var en ny fräsch upplevelse igår. Sedan om det hade varit av lättnade eller glädje hade det nog varit en mer angenäm upplevelse. Nu var det mer av förnedring och ilska och ja, nej, mest förnedring.

Så nu ska här inte bli mycket tid över till bloggande, då jag har två mysiga tentor att plugga till på en vecka. Och noll motivation, ja förutom önskan om upprättelse. Pendlar mellan det och att vilja gömma mig bakom soffan tills jag blir vuxen och lär mig gå vidare.

Prestationsbaserat självförtroende är bra så länge man presterar. Så kan vi ju sammanfatta det.

Nu blir det alltså lite paus i allt som inte har med skolan att göra, för jag tänker inte missa med en poäng på skriftliga omtentan och inte heller få panik och glömma allt jag vet under den muntliga.

tur att Salem al Fakir har gjort kickasslåtarna Cold Shower och Twelve Fingers.
Och att folk är snälla mot mig just nu, tack för det. Jag behöver silkesvantar tills jag klarat omtentan. Det och tough love som tvingar mig att bo i kurslitteraturen.

Och kaffe. Och så får det gärna komma någon och laga spolfunktionen på vår toalett, det börjar bli gammalt att spola manuelt genom att hälla en skurhink med vatten i toaletten efter att automatiskt försökt spola på vanligt sätt och sedan komma på att det ju inte går.
Skulle alltså sitta fint med en reparatör, tack.