telepatetisk

Sista både dagen i augusti, sommaren och sommarlovet. Självklart en måndag.
Men det är inte så viktigt eller intressant, däremot har jag börjat lyssna på modern musik, det är Pang Pregos fel.

Såhär började det.
Jag och K bestämde oss för att efter Arvikafestivalen följa med till Karlstad på efterfest. I bilen spelades Kompisar från förr i P3 och jag hann inte höra hela. Och det lät så kul när de listade böcker jag inte skulle behöva släpa med mig ut i hängmattan.
Så jag letade upp vad programmet var för något och sen var jag fast. Kompisar från förr är egentligen Pang Prego, eller samma personer gör programmet. Nåväl, jag var hooked on a feeling helt enkelt. Beroende av programledarnas invertes mobbing.
Jag började med att lyssna på alla gamla program som fanns tillgängliga. Nu lyssnar jag således live när programmen körs. Jag har upptäckt P3.

P3 spelar modern musik, sjukt illa. Det mesta är såklart skräp, som "shorty fire burnin' on the dancefloor" vad är det?! Det är inte ok.
Det enda problemet är ju hur hits skapas, ju oftare man hör en låt desto mer tål man den. Och när jag är ute i svängen blir jag alltid lycklig av att höra låtar jag överhuvudtaget känner igen och dansar således som en galning till de troligen osvängigaste bitarna på norra halvklotet.
Ett annat problem är att jag är musikaliskt begåvad och lär mig låttexter och melodier extremt fort, troligen en tröst för att jag inte kan läsa noter eller vågar sjunga inför folk.
Om jag då inte lyssnar på mina egna absoluta favoritlåtar innebär den talangen att jag har hela skallen full av "just get right up when love knocks you down" "om det e ok med dig så e det ok med mig" "en helt ny väääärld" och "Couldn't resist if I wanted to".
Inte så rumsrent!

Jag är självklart den första att erkänna att jag inte besitter en totalt unik talang, det är kanske mer så att de som skriver låttexter som slår idag, igår och imorgon inte besitter särskilt mycket talang alls. Men det är självklart bara min egen åsikt.

Problemet är att jag kommer börja digga den typen av musik om jag lyssnar på den. Och då kanske min hjärna börja skrumpna.

För skillnaden mellan att få rysningar från tårna till ögonbrynen första gången man hör en sång och att vänja sig vid den är ändå markant.

Men vem vet om jag kanske kan ha både och? Huvudsaken är väl ändå att jag exponerar mig för sådant jag kan skutta till?! Oavsett om det är Louis Armstrong, Ja Rule (hemska tanke) eller Lily Allen så är det viktiga att jag gillart. Inte att jag står emot marknadsföringens simplaste knep.
Eller hur?! ELLER HUR?!