Mat och prat (ja, kotteby, jag stal från ditt hemområdes senioraktivitetslapp, jag ÄR en dålig människa)
Måndag kväll och helgen är definitivt över. Så det är dags att blogga igen. Ingen rast och ingen ro. Jag har min nya hello-kittypyamas på mig och tandborsten i munnen, samt en faslig huvudvärk.
Under helgen har många olika ämnen legat och pyrt i bakhuvudet, kokat ihop och blivit något riktigt matigt. Eller?
Detta inlägg håller all världens möjligheter i sin hand. Det skulle kunna handla om hösten, kärlek, kändisar (jag har faktiskt skrivit om 2 stycken kända personer! Mm!), mode (aka min nya hello-kittypyamas som säkerligen är ypperligt trendig) det skulle kunna handla om roliga och knäppa saker M gjort, det skulle kunna handla om trista och trevliga saker jag gjort. Det skulle kunna handla om dataspel, filmer, pistoler, sänglakan och strumpor.
Men jag väljer att skriva om mat istället.
En gång i tiden hade jag ett intresse och en förmåga att orka laga nya spännande rätter.
Jag insåg att den förmågan (även kallad orka-förmågan) om inte helt försvunnit så åtminstone ställt sig tre meter till höger för att lämna plats för någon annan, helt värdelös, förmåga.
Inte ens när jag lagar mat åt HS lyckas jag göra något nytt. Det blir alltid samma gamla, ibland gott, ibland soppa. (Jag gillar soppa, men tydligen gör inte herr Ågren det. Nehepp.)
Följde med sagda pojkvän till ICA idag för att agera inspiration (HA, åtminstone en person är tröttare än jag!) och allt jag kom på var kycklingwook. Hur trött är inte det?! Nu var det inte jag som lagade den så den blev nog god ändå. Om man gillar kyckling. Gillade jag kyckling hade jag inte blivit vegetarian. (Vegetabil)
NÅVÄL, jag inser att jag har fallit lågt när jag tycker det är skönt när HS föreslår utemat. Och när bake-uppizzorna ser lockande ut. Eller när middagen består av 150g ostbågar (OLW) och lite tonicwater (utan gin *sadface*). (Förlåt, jag ska aldrig mer göra något inom stjärnor, har jag tur syns det som fetstil)
Idag bestod den av grönsakswook med ägg och fullkornspasta. Exeptionellt trött. Min favoritkrydda har kommit att bli knorrs aromat och santa marias allroundkrydda. För ett år sedan hade jag fnyst åt dylika natriumglutamatspäckade styggelser!
Visst, jag bakar och sådär, och jag lagar matlådor. Men det är ingen glöd i det längre. Bara chili.
Troligen kommer jag återgå till att leva på havregrynsgröt och pasta med creme fraîshe. Men jag hoppas inte det. (Man får värdelösa blodvärden!)
Och allting smakar likadant. Allt! Det blir ingen skillnad på skiten för det är alltid jag som lagar den, och jag har alltid samma trötta kryddor. (se ovan)
NÅGON som har lust att komma över och slå mig i huvudet med en stekpanna? Snälla?
Mjo någonstans gör det väl det, förmodligen i NY, men tills du bevisar det så står min teori ;)
"Visst, jag bakar och sådär, och jag lagar matlådor. Men det är ingen glöd i det längre. Bara chili." var helt genialt skrivet ^^
I övrigt så håller jag med dig, jag är likadan.. Kan bero på att jag äter ravioli sju dagar/vecka iofs..
jag vill inte slå dig. du är ju för cool. Men säg, käre vän, är det inte bättre att leva på repeterad matlagning än på föräldrar? Men ack så billigt. hmm. nu blir ju till och med jag konfunderad.
fy för rövelen vad jag känner igen mig.
utom i natriumglutamatträsket, älskling, kom ska jag dra upp dig ur det!!?
testa typ cayenne, curry, citronpeppar, gurkmeja, dragon eller vafansomhelst..?
eller pip över till Kina Li och köp massa galet mystiska asiatiska kryddor! ja!
host är jag pinsam om jag erkänner att grönsakswok med ägg låter ovanligt gott?
och att jag är småsugen på nudlar men tycker det är lite dyrt? det är ju skitsmå paket, vanlig pasta är mkt billigare per kg!! >.<
blir du lite uppmuntrad nu å tycker jag är sämre än va du är? hoppas