telepatetisk

Jag lovade M att jag skulle skriva ett inlägg om mina favorituteliggare i stockholm. Och det ska jag göra, jag måste bara få deppa ihop en stund.
Jag är kissnödig, ineffektiv, jobbig, tjockis, otränad, har dåligt blodtryck och blodvärde, måste boka om en tandläkartid, det är någon i mitt badrum när jag måste kissa, jag måste ringa en terapeut och få en tid, jag är bråkig.

Kort och gott är det något gräsligt hemligt fel på mig. Det suger. 
Jag har tre timmar på mig att:
handla snacks, bli pepp, hitta en hiphop-outfit, fixa håret, bli glad, reda ut bråkighet och dessutom hinna ha ångest så jag slipper ha det senare och dränka den i öl.

Nu är det två personer i mitt badrum. Jag är inte en av dem. De pratar med mullriga röster och jag som har medelklassfobi (det vill säga fobi att känna mig som medelklass. Fobin blir mycket stark i närheten av kroppsarbetare, hantverkare och ica-biträden, och nästan alla inom medelklassen upplever detta mycket ångestfyllt och känner sig som slavhandlare. Att det inte är jag som bett om att få badrummet omkaklat och att de tjänar mycket mer pengar än jag är irrelevant) måste hålla mig inne på rummet.
Nämde jag att jag är kissnödig? Det har inte gått över, och jag måste bli av med kissnödigheten innan jag gör något annat känner jag.

Suck.

Jag har även spillt avocado på mina nya jeans