telepatetisk

Jag söker förgäves inspiration, jag läser bra bloggar och dåliga bloggar, jag har badat, ätit frukostnudlar och försökt lösa ett case lite halvhjärtat.
Men den forskningsartikel jag planerar att sammanfatta har ändå inte blivit färdigsammanfattad av mig. Jag skyller lite på att min hjärna känns som en kockosboll (och då menar jag inte chokladboll, utan en sådan där med vitt mums-mumsskum i, hade jag velat göra det enkelt för mig borde jag kanske skrivit att min hjärna känns som en mums-mums...)

Den här månaden kommer DSM-IV vara min allra bästa vän. (Diagnostic Statistic Manual).
Tydligen verkar det funka att intala sig det, för M stälde sig precis och dansade bredvid mig och jag gav henne en så sur blick att hon gick ut ur mitt rum. För det första var det inte min mening, och för det andra brukar det ALDRIG funka att blänga, det tycker hon är kul.

Det som händer idag är att vi ska ha fest, men det verkar ingen annan ha fattat. Typ, tio confirmed guests på Assbook (okej, jag ljög, det är nio) och det känns tragiskt, men ärligt talat vet jag inte om jag egentligen bryr mig. Lite kanske. Men jag menar det är allahelgona, alla åker hem eller har fest själva. Man ska aldrig ha fest på sådana helger, då ska man gå på fest. Men eftersom jag och M är notoriskt lata orkar vi inte ta oss ut ur lägenheten utan låter berget komma till oss. HS kommer och då kommer jag iaf ha något att göra!

Nu ska jag rannsaka lägeneheten efter smärtstillande. (OBS, inte morfin)