If this is communication, I disconnect
När jag var liten trodde jag att det innebar att vara vuxen att
Betala räkningar, veta hur man gör
Bo hemifrån
Köra bil
Vara färdigutbildad och jobba
Inte äta godis
Ha egna barn
på något sätt tror jag att jag trodde att jag skulle sluta vilja saker när jag blev vuxen. Inte för att jag är vuxen nu, men getting there. Och jo, lite vuxen är jag väl, jag bor ju inte hos mina föräldrar längre.
Jag tar ansvar för mig själv.
Ibland i allafall.
Jag lyssnar på Pete Yorn och kommer ihåg Spindelmannen 1 filmen. Hur bra den var första gången jag såg den, och hur mycket jag älskat det soundtracket genom åren. Och bara på grund av den låten,
"Say the talk and I won't mind If there's a cause you know I'll never try And I love you like the one I used to know And if you never had the time That's an ordinary problem And I said I'd like to have a place to go And you held and you tried I could never find another If you walk me to the car park I won't go To my left I saw the time Flash and fall it seemed to swallow you I could love you like the sister I never had Drawing circles in your concrete I will know your every move And I'll send you I'll send you And you held and you tried I could never find another If you walk me to the car park I won't go And we held and we tried There was heart and lust between us I will love you I won' let go 'Cause we are one inside these walls Undercover We are one inside these walls Undercover We are one inside these walls Undercover We are We are one And you held and you tried I could never find another If you walk me to the car park I won't go And we held and we tried There was heart and lust between us I will love you I won't let go We are one (undercover) We are one (undercover) We are one (undercover) We are one"
Jag har suttit nästan hela dagen totalt inne i migsjälv, försökandes lyssna på vår SI-instruktör.
Men hela tiden försvinner jag in i någon slags normativitet, jag funderar på varför alla är så normala i gruppen. Och så tänker jag lite på de personer vars problem jag faktiskt känner till lite om.
Och sen frågar Carin mig någonting och jag svänger ihop ett svar. Ibland blev det inte så illa. Och jag har bra anteckningar och lärde mig mycket. Ändå känns det som att jag bara har funderat.
Det vräksnöar ute. Inte så jättekul den 18e mars.
Och denhär veckan har jag redan kört bil, sökt jobb och betalat räkningar. Vad gör alla andra? Jag fick ändå lite svar på det idag, alla andra har fritidsintressen. Eller engagerar sig i PSI, eller myser med sina söta små barn.
Förstår ni hur himlen kan vara så full av snöflingor? De är miljontals. Jag skulle kunna stirra på dem i en timme.
Jag tror jag tillbringar så mycket tid med att skjuta upp saker, att jag inte hinner med något annat.
Men jag vet att jag också vill ha någon att leva lite för nära inpå, som gör iordning matlådor åt mig och avbryter mig när jag sjunger för migsjälv. Och det borde väl inte spela någon roll? Men det gör det. Jag vill att det ska vara rätt. Alltheway.
För jag skulle vilja springa efter någon nu, och säga, titta, det snöar så mycket att vi snart är insnöade. Nu öppnar vi fönstret och luktar in vintern.
Egentligen skulle jag vilja vara 16 år yngre, och med små varma händer hämta E eller C, för att de ska se vad jag ser genom mina mirakelögon. För att de ska få uppleva min upplevelse. Det är ju allt vi letar efter, det är det som är att connecta. Det är det som verkligen är fantastiskt. Att det går.
Och hur du upplever att jag upplever min upplevelse.
För jag vet att snart är det dags att jag själv uppfinner någon som med små varma händer.
Om tio år är kort tid, men det är det ju.
Betala räkningar, veta hur man gör
Bo hemifrån
Köra bil
Vara färdigutbildad och jobba
Inte äta godis
Ha egna barn
på något sätt tror jag att jag trodde att jag skulle sluta vilja saker när jag blev vuxen. Inte för att jag är vuxen nu, men getting there. Och jo, lite vuxen är jag väl, jag bor ju inte hos mina föräldrar längre.
Jag tar ansvar för mig själv.
Ibland i allafall.
Jag lyssnar på Pete Yorn och kommer ihåg Spindelmannen 1 filmen. Hur bra den var första gången jag såg den, och hur mycket jag älskat det soundtracket genom åren. Och bara på grund av den låten,
"Say the talk and I won't mind If there's a cause you know I'll never try And I love you like the one I used to know And if you never had the time That's an ordinary problem And I said I'd like to have a place to go And you held and you tried I could never find another If you walk me to the car park I won't go To my left I saw the time Flash and fall it seemed to swallow you I could love you like the sister I never had Drawing circles in your concrete I will know your every move And I'll send you I'll send you And you held and you tried I could never find another If you walk me to the car park I won't go And we held and we tried There was heart and lust between us I will love you I won' let go 'Cause we are one inside these walls Undercover We are one inside these walls Undercover We are one inside these walls Undercover We are We are one And you held and you tried I could never find another If you walk me to the car park I won't go And we held and we tried There was heart and lust between us I will love you I won't let go We are one (undercover) We are one (undercover) We are one (undercover) We are one"
Jag har suttit nästan hela dagen totalt inne i migsjälv, försökandes lyssna på vår SI-instruktör.
Men hela tiden försvinner jag in i någon slags normativitet, jag funderar på varför alla är så normala i gruppen. Och så tänker jag lite på de personer vars problem jag faktiskt känner till lite om.
Och sen frågar Carin mig någonting och jag svänger ihop ett svar. Ibland blev det inte så illa. Och jag har bra anteckningar och lärde mig mycket. Ändå känns det som att jag bara har funderat.
Det vräksnöar ute. Inte så jättekul den 18e mars.
Och denhär veckan har jag redan kört bil, sökt jobb och betalat räkningar. Vad gör alla andra? Jag fick ändå lite svar på det idag, alla andra har fritidsintressen. Eller engagerar sig i PSI, eller myser med sina söta små barn.
Förstår ni hur himlen kan vara så full av snöflingor? De är miljontals. Jag skulle kunna stirra på dem i en timme.
Jag tror jag tillbringar så mycket tid med att skjuta upp saker, att jag inte hinner med något annat.
Men jag vet att jag också vill ha någon att leva lite för nära inpå, som gör iordning matlådor åt mig och avbryter mig när jag sjunger för migsjälv. Och det borde väl inte spela någon roll? Men det gör det. Jag vill att det ska vara rätt. Alltheway.
För jag skulle vilja springa efter någon nu, och säga, titta, det snöar så mycket att vi snart är insnöade. Nu öppnar vi fönstret och luktar in vintern.
Egentligen skulle jag vilja vara 16 år yngre, och med små varma händer hämta E eller C, för att de ska se vad jag ser genom mina mirakelögon. För att de ska få uppleva min upplevelse. Det är ju allt vi letar efter, det är det som är att connecta. Det är det som verkligen är fantastiskt. Att det går.
Och hur du upplever att jag upplever min upplevelse.
För jag vet att snart är det dags att jag själv uppfinner någon som med små varma händer.
Om tio år är kort tid, men det är det ju.
Kommentarer
Trackback