Sverige Sverige älskade land..

För vi ska lyssna på Kent och Cardigans, och vara sådär lagom deppiga. Vi ska bli fulla på lördagen och äta pizza på söndagen. Och vi ska rösta på socialdemokraterna och tror vi på något är det bäst att tona ner det som i helvete.
Och vi ska följa modet precis sådär lagom mycket. Och gå några terminer på universitet tills vi vet vad vi verkligen vill göra. Och resa till Thailand och Cypern och Kreta.
Och prata om hur mycket trevligare allt vore om vi inte vore så svenska och tillknäppta.

Svenskheten som för några år sedan var pasta men nu snarare stavas tacos och kyckling och bulgur. Det är alldeles för tydligt att vi ska gilla IKEA och vara upprörda på ICA och rent allmänt tycka att så länge det finns någon att ringa på lördagkvällen och något på TV så kan livet inte vara helt förgäves.

Och vi har ingen rasism, inga nynazister och ingen kvinnoförnedring eller diskriminering. Och ingen könskvotering.
Och "alla kan behöva prata ibland".
Och vi ska gilla dokusåpor precis lagom mycket, men snacka skit om dem ändå. Och så läser vi aftonbladet för att på något sätt få reda på saker utan att faktiskt lära oss något.
Och ingen gråter utom på begravningar.
Vi gifter oss i kyrkan men det ska inte vara för mycket om gud. Och vi firar jul, men mest för familjens skull.
Vi är oroade över klimathotet men orkar inte riktigt göra något åt det. Kanske sen. Imorgon.
Och vi säger hej till grannen och hoppas att han alldrig kommer vilja göra verklighet av allt smånys vi pratar om i trapphuset.

Och så skaffar vi djur, och äter ostmackor. Och tar konsumtionslån.
Och datar.

Det verkar så jävla tomt bara. Det kan väl inte vara bara såhär? Snälla säg att det finns individer där ute!
För jag blir mörkrädd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback