telepatetisk

Och så kommer tankar som är för hemska att tänkas.
För vidriga för att yttra som en anklagelse.
Och jag vill inte tänka dem, jag vill lägga dem i en liten hög och sparka in dem under sängen.
Men jag har plastlådor under sängen.


(and I was gonna have a good day)

och allt jag har på hjärnan är E.E Cummings dikt "lily has a rose"
och the Wreckers "lay me down"

lily has a rose (I have none)

lily has a rose
no rose I've
and losing's less than winning (but love is more than love)



lay me down, I'm lonley, you don't understand me, and you never really tried to anyway

och jag skulle behöva avsluta på ett positivt sätt, med sol och blå himmel, som att jag klarar mig, som att det rör sig frammåt som att jag inte har en svacka som att livet är vackert.
Men det spelar egentligen ingen roll vad jag tror, för kanske har jag fel. Kanske är jag som alltid, övertolkande.
Men jag menar inte att tänka svart. Och jag vet att jag är självupptagen så ignorera mig en stund.


and I'm not gonna say it. cause life repeats itself too much.
Och jag vill inte vara något som drar ner eller håller fast. Men jag trodde det var så jag borde vara.

Och nu är jag räddare för kärlek än någonsin.
Så mycket att jag inte kan tycka om dig om du tycker om mig. Men så var det kanske alltid?
(känslan av att hela halsen drar ihop sig och faller ner i magen)

Hur blev jag så kvällsemo? klockan är 10:43...
Jag ska nog gå och träna idag också, så jag frisätter lite endorfiner och kan leka syntetisk lycka och känna mig smal, duktig och släppa självmedvetenheten i tio minuter.

Tack och lov att jag ska börja med egenterapi snart, jag kommer verkligen behöva den!
Och om jag inte skaffar ett jobb snart kommer jag drunkna i ångest.
Är det inte fredag snart?
Jag vill skaffa körkort. Måste jag anstränga mig också?