telepatetisk

Min kropp tycker inte om mig.
Det är mycket underligt, jag har verkligen verkligen tagit hand om den de senaste veckorna. tränat, ätit nyttigt. och vad gör den?
Jag har inte varit hungrig på två dagar. Det är inte positivt för den som tror det.
När jag är inte hungrig beter jag mig inte som normala människor som inte är hungriga. Dvs äter inte. Jag äter när jag inte har hungerkänslor. Bra vad? Jag kommer aldrig någonsin bli ett anorektiskt afrikabarn.
Är jag inte hungrig blir jag inte mätt.
Och så sover jag sämst. Vaknar vid fyra på morgonen. Drömmer konstiga saker.
Har mens för ofta. (en gång per år är iofs för ofta....)

Nu mår jag illa.
Att inte vara hungrig gjorde idag att jag åt middag vid nio, det känns som lite för sent.

Har i allafall diskuterat bostadsfrågan med Melina, troligen försöker vi flytta ihop till hösten, om vi hittar en trea relativt nära stan.
Så  det känns hoppfullt.
Ångestreducerande. FTW!
Nu ska jag bara skaffa ett jobb och köpa körlektioner. Darn!
Men ingenting verkar komma åt mig idag..
Var på ett ganska värdelöst medel-puls pass idag, bara massa knäppa stegkombinationer och för mycket folk.
Funderar på att träna imorgon också. Och på fredag om jag hinner.
Nåt måste jag göra för att bli hungrig!

Nu är klockan efter elva så jag måste stänga av musiken. Fuck that.
Jag lyssnar på hiphop från hur länge sedan som hellst. TLC shout. Känner mig lagom kaxig.
Jag vill ha ett eget träningspass, jag skulle inte spela dålig musik. Jag skulle spela bra musik, som skrämmer skiten ur alla tanter och får dem att springa fortare med sina dallriga rumpor. Och jag hatar människor som tränar utan BH, jag vill inte SE era läskiga sladderbröst röra på sig! Rulla upp dem och platta till dem, ingenting ska dallra när man tränar. Det är liksom anledningen till att träna. Att inte dallra.
Varför är inte mänskligheten perfekt?
Jag är iaf i det närmaste fläckfri. När jag har en bra dag...
Inte för att jag har det idag, men nu är jag iaf lite arg. Det känns bra.
Men bara lite.

Ibland önskar jag att jag hade en kille bara för att ha någon att bråka med.
Det säger mig att jag inte är mogen.
Det känns bra.
Att jag ser på förhållanden som något ur the sims känns jättebra. Jag är fullt normal.
Inte redo än alltså.
Vilket är bra, för alla killar är antingen fula, helidioter, dåliga på att hångla, äckliga, tråkiga eller gillar mig för mycket. Alternativt fullständigt ointresserade av mig, eller i förhållanden. Eller gay. Men det kanske faller under fullständigt ointresserade kategorin. Möjligen.
Som sagt, not quite there yet.

Kanske borde börja data? "dejta"
Troligen inte, det verkar löjligt.
hatar ord som inte borde stavas med j. typ, mejl, dej, mej, dejt, fejk, listan kan göras lång men jag pallar inte riktigt just nu.

Sa jag att jag är irriterad?
Jag är irriterad.