With you no more
Det regnar. Verkligen trevligt. Och så är det vår. Såg massor av dumma små gula blommor (vintergäck) när jag klockan åtta i morse rullade iväg till skolan. Och inte bara vintern är väck, jag känner mig rättså väck jag själv. Min hjärna har inte riktigt lust att sammarbeta, så jag tvättar kläder, fäller spydiga kommentarer som sårar F i min korridor och försöker skriva en bokrecension.
Det går ändå förhållandevis bra. Så riktigt än ska jag inte ge fan i allt och baka kakor.
Jag har bakat ganska mycket kakor på senaste tiden, och gått ganska lite och tränat. Det kände jag av igår när jag kände mig som en stoppad korv på grönbete i mina Dieseljeans. Dåligt.
Men jag uppfann en jättegod kaka igår, eller konstig, either way. Typ, cookies med kardemumma, ingefära, kokos och hasselnötter.
Men idag SKA jag gå och träna. Det verkar vara rätt mycket jag hade tänkt göra idag som inte riktigt blir av. På tre timmar har jag till exempel formulerat en enda mening jag är nöjd med i min recension. Fast jag åt lunch förstås. Sånt tar tid! Och nu börjar Lantz i P1 så nu kommer jag inte skriva något mer vad det verkar.
På rapporten alltså.
Och snart måste jag byta tvätten.
Nu blev jag genast brutalt omotiverad.
Igår gick det bra, kom jag på förresten. Kom på, appropå att Lantz pratar om livmoderhalscancervaccination och att läkemedelsbolagen pushar för det och att vanligt kondylom alltså inte ger livmoderhalscancer. För det sa min mysiga gynekolog, som alldeles för mycket liknar jultomten för att det ens skulle vara pinsamt. Det kändes mest som att vara hos tandläkaren. Läkemedelsföretagen försöker luras, som vanligt. Jag är så trött på det, ingenting får litas på. (Typisk urbäddningsmekanism som hör modernismen till). Ånej, nu måste jag definiera för migsjälv vad urbäddningsmekanismer är. Men det ska jag inte göra här. Det ska jag göra i bokrapporten.
Det är helt sjukt, helt plötsligt har jag fått modernismen i huvudet. Jag har verkligen inte vetat vad den är, jag har inte förstått den. Och nu är den över!
Vi är redan inne i en högmodernism, och eventuellt redan på väg ut ur den in i postmodernismen. Som jag inte heller förstår.
Det går ändå förhållandevis bra. Så riktigt än ska jag inte ge fan i allt och baka kakor.
Jag har bakat ganska mycket kakor på senaste tiden, och gått ganska lite och tränat. Det kände jag av igår när jag kände mig som en stoppad korv på grönbete i mina Dieseljeans. Dåligt.
Men jag uppfann en jättegod kaka igår, eller konstig, either way. Typ, cookies med kardemumma, ingefära, kokos och hasselnötter.
Men idag SKA jag gå och träna. Det verkar vara rätt mycket jag hade tänkt göra idag som inte riktigt blir av. På tre timmar har jag till exempel formulerat en enda mening jag är nöjd med i min recension. Fast jag åt lunch förstås. Sånt tar tid! Och nu börjar Lantz i P1 så nu kommer jag inte skriva något mer vad det verkar.
På rapporten alltså.
Och snart måste jag byta tvätten.
Nu blev jag genast brutalt omotiverad.
Igår gick det bra, kom jag på förresten. Kom på, appropå att Lantz pratar om livmoderhalscancervaccination och att läkemedelsbolagen pushar för det och att vanligt kondylom alltså inte ger livmoderhalscancer. För det sa min mysiga gynekolog, som alldeles för mycket liknar jultomten för att det ens skulle vara pinsamt. Det kändes mest som att vara hos tandläkaren. Läkemedelsföretagen försöker luras, som vanligt. Jag är så trött på det, ingenting får litas på. (Typisk urbäddningsmekanism som hör modernismen till). Ånej, nu måste jag definiera för migsjälv vad urbäddningsmekanismer är. Men det ska jag inte göra här. Det ska jag göra i bokrapporten.
Det är helt sjukt, helt plötsligt har jag fått modernismen i huvudet. Jag har verkligen inte vetat vad den är, jag har inte förstått den. Och nu är den över!
Vi är redan inne i en högmodernism, och eventuellt redan på väg ut ur den in i postmodernismen. Som jag inte heller förstår.
Kommentarer
Trackback