telepatetisk

Att ta sig tid är att uppfinna tid, att skapa tid. Jag borde alltid ta mig tid, alla dagar borde vara meningsfulla, alla dagar ska vara en tröst. Alla tider ska fyllas med eftertanke. Precis som jag ska dricka vatten ska jag leva tid. För tid går inte att spara ändå, ju mer man sparar den, desto snabbare försvinner den. Tid är inte pengar, jag kan inte lägga min tid i en bruk eller sätta in den på ett konto, för jag kan inte ta ut tiden sen, den försvinner omärkligt som sommarens grönska tills det plötsligt är höst och alla blad blåser omkring i luften och trottoarerna är fyllda med vattenpölar och allt detdär vi ville göra, men sköt upp, för det fanns ju så många dagar. Allt detdär vi ville se, har försvunnit och tiden är över. Allt som finns kvar är din ruttnande kropp och din döende själ. För tid är liv och liv är tid.
Och allt som är återuppstått ska falla samman.
Tid blir som längst när du lyssnar på den. Klockans tickande finns inpräntat mellan hörselgångarna, gatans ljud förutspår timmarna, ett brus av trafik, en rörelse i huset.
Om jag är riktigt stilla kan jag känna tyget mot min hud, det är tid. Om jag blundar riktigt långsamt kan jag se mörkret i mitt huvud. Det enda sättet att vinna tid är att uppleva den, att känna den. Att sitta stilla, ligga ner utan att försöka sova. Det ger tid, det förstorar hjärtat.
Att gå ut i duggregn, när det blåser, och springa tills ingenting finns kvar. Det är tid.
Att stänga av allting och upphöra att tänka i flera lager, att inte ständigt vara påväg någon annan stans i tankarna och önskningar, det är tid.
Så jag kan ge migsjälv tid, så länge jag inte försöker skapa mer tid utanför dygnet, så länge jag inte sparar den i en burk. Allt jag behöver kunna är att andas långsamt, tänka långsamt.
Och försöka se världen på närmare håll. För jag vill vara intim med livet.
Det är den enda kärlek som blir kvar, den enda känsla jag aldrig skäms för eller förändras med. Eller har kontroll över.
För livet är världen och tiden och natten och sånger och skratt och hjärtknip och gråt och springa och leka och andas och slåss. Livet är att dansa och lyssna och hoppas och vändas och skrika genom själen så allting går sönder.
Och jag vill leva det i kärlek.